Därför är tro människofientligt

Jag tänkte här förklara varför tro är människofientligt. Jag tänker inte gräva ner mig i filosofiska hårklyverier utan hålla en ganska vardaglig nivå på inlägget. Det som triggade mig till att skriva inlägget var denna artikel i Sydsvenskan. Personligen är jag individualist vilket innebär att jag inte dömer en individ efter en grupps agerande, men det finns ändå en talande ironi i att bli kränkt av en teckning om man accepterar en talare som vill ge homosexuella dödsstraff pga sin läggning.

För att kunna visa på fientligheten i tro så tänker jag väldigt kort ge min syn på moral och dess härkomst.

Först och främst: ”Vad är moral” är en fråga för en individ, inte för en grupp, moral kan såklart ha sociala aspekter men moral är ändå svaret på frågan ”Hur bör jag agera?”.

Jag anser att all etik, all moral och alla värden har sin logiska grund i medvetandet, dvs det man uppfattar med sina sinnen. Det som ger välmående är moraliskt bra, det som ger lidande är moraliskt dåligt. Vad som ger välmående är givetvis oerhört knepigt att svara på, men vissa slutsatser kan man definitivt dra, och dessa är kopplade till en objektiv verklighet: Tortyr känns inte bra, glass är oftast gott, otrogenhet kan kännas bra ett kort tag men ger i längden lidande, osv.

Här kommer såklart också andra människor in i bilden för de flesta. Människan är ett socialt djur och den enes välmående är oftast kopplad till andras på diverse olika sätt.

Moral är alltså läran om hur man mår bra.

Om man utgår från en objektiv verklighet så råkar det vara så att människor kan hitta relativt säkra vägar till välmående, både för sig själv och för andra. Det råkar också vara så att vi då kan leva i sociala sammanhang utan att krocka allt för mycket med varandra. Vårt välmående är alltså grundat i en objektiv verklighet.

Om man däremot inte accepterar en objektiv verklighet – vilket är kärnan i fenomenet tro, så existerar inte heller något objektivt mått på vad som är moraliskt bra och moraliskt dåligt. Det blir istället en fråga om vad man väljer att tro på, helt fristående från verkligheten med andra ord. Med andra ord är vilken moral som helst möjlig, t.ex. en där det är bra att döda homosexuella.

Nu är det givetvis så att inte alla som tror saknar objektiv moralisk kompass, speciellt i sekulariserade länder som Sverige så kan man känna sig ganska trygg oavsett sina grannars verklighetsuppfattning. Men just det faktum att sekularisering är accepterande av andras verklighetsuppfattning är ju grundat i verkligheten, inte i tron, att acceptera (läs: inte våldföra sig på) andra tjänar i stort sett alla på, i verkligheten.

Dessa s.k. troende agerar alltså med säkerhet moraliskt gott i den utsträckning de lever i verkligheten. Sen så kan tron givetvis råka ”peka åt rätt håll”, men det är i bästa fall slump (osäkerhet.)

Notera att jag inte ger mig in i någon utläggning om tro och accepterande av en objektiv verklighet, det är en helt annan fråga. F.ö. är jag trots allt snack om objektiv verklighet och trots headern till min blogg inte objektivist även om min uppfattning och objektivismens uppfattning har vissa överlapp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: