Om ett lågkolhydratsexperiment

Jag har de senaste dagarna (8:e – 12:e ungefär) genomfört ett litet lågkolhydratsprojekt som i princip gått ut på att äta extremt lite kolhydrater (tänk LCHF) och se hur man mår. Genomförde projektet mest av ren nyfikenhet kombinerat med tränings- och matintresse.

Började äta kolhydratsnålt på kvällen den 8:e och har sedan dess ätit baconfrukostar, grädde, ost, avokado, köttbitar och blomkål tills jag blivit bokstavligt talat illamående.

Teorin och motivationen bakom lågkolhydratsdieter är ungefär som följande: Kolhydrater i den mängd vi vanligtvis äter dem är onaturligt för grottmänniskan, alltså är vi inte anpassade för dem och därför är de nog inte nyttiga. Det är såklart inte något strikt bevis men lite fysiologi-studier säger att det åtminstone finns vissa poänger.

När vi äter kolhydrater, eller rättare sagt när det utsöndras som glukos i blodet så utsöndrar kroppen också insulin. Desto mer glukos och desto längre, desto mer och desto längre utsöndras också insulinet i blodet. Problemet med detta är att vi blir resistenta mot insulinet, desto mer cellerna (framförallt muskler, fettceller och leverceller om jag minns rätt) blir utsatta för insulin, desto mindre effekt får det. Genom än mer komplicerade fysiologiska mekanismer (matsmältning är fruktansvärd komplext) så ska detta kunna ge trötthet, högt blodsocker (eftersom insulinet har sämre effekt), uppsväldhet, fettinlagring, ökade triglyceridnivåer i blodet (blodfetter) och högre blodtryck. Givetvis är effekterna högst personliga, men rent allmänt håller implikationerna mer och snabbare kolhydrater -> insulinresistens -> dåliga konsekvenser.

Därför kan det alltså vara bra att hålla koll på sitt kolhydratsintag och därigenom optimera sitt välmående, oavsett om man tränar hårt eller ej. Genom att minska ens insulinresistens får man bättre reaktion på de kolhydrater man faktiskt stoppar i sig och eftersom man äter mer fett bör kroppen även bli bättre på att använda detta.

Jag väljer dock ändå att lägga ner mitt extrema lågkolhydratsätande idag pga effekterna av den snabba kostförändringen, framförallt rör det sig om nedsatt tankeförmåga eftersom hjärnan föredrar glukos framför fettsubstitutet ketonkroppar. Men även magen är ogillande, jag besparar er den grafiska beskrivningen 😛

Något jag märkte under projektets gång var den mängd av olika typer av hunger som finns. Jag har varit vansinnigt sugen på stekt potatis, pommes och annan kolhydratrik mat samtidigt som jag öht inte velat äta något fett. Kolhydrat/socker-beroende i någon form alltså.

Mina lärdomar från det lilla miniprojektet är att det helt klart kan vara värt att dra ner på kolhydratmängden för att skärpa sin insulinkänslighet och motverka kolhydratlustarna, men att det troligtvis finns nån minimumgräns för att man ska fungera som tänkande människa. Det har f.ö. visats i studier att lågkolhydratsdieter ger lägre resultat i intellektuella test.

Lagom är bäst alltså.

Annonser

3 svar

  1. ”Jag besparar er den grafiska beskrivningen”, snål du är alltså 😦 😛

  2. Lite orättvist blir det dock att göra ett så kort test, två veckor brukar man väl säga att det tar ungefär att ställa om till en ny kosthållning. Magproblemen brukar, vad jag förstått, bli bättre efter ungefär så lång tid också.

    • Ja jag dömer inte ut lchf pga det här (det gör jag pga den mentala effekt det visats ha 😉 ), däremot dömer jag ut övergångsformen trots att jag brukar vara en rycka-plåstret-person 🙂 Är man ambitiös får man väl progressivt minska kolhydraterna, själv är jag rätt nöjd i mitt sockerberoende 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: